Mitt liv känns helt kaos just nu. Jag har flera möjligheter och flera vägval att göra.

På mitt påsklov hade jag en plan som såg ut som följande. Fredag den 27 april är jag klar med utbildningen och åker hem. Den 29 april skulle jag ta med mih Sören för att jobba hos Annethe på Stuteri Salmonbay och rida och tävla hennes hästar. Vara lite alltiallo i stallet åt henne alltså. Sedan ifrån Juni tänkte jag åka hem och jobba på Hagalid som sommarvikarie till augusti då jag hoppats på att komma in på unghästutbildar pogrammet på Flyinge som jag sökt.
Men, så igår fick jag ett erbjudande. Ett jobb. Ett fast jobb där det är mycket som händer. Ingen dag är den andra lik. Och jag trivs här och med det jag gör. Så ja, jag har tänkt mycket och jag överväger att ha ett jobb just nu. För att få lite ekonomi, eller veta att man får pengar varje månad. Jag känner att plugga får vänta. det känns rätt. Och då är det rätt. det här inte som förra sommaren då jag nyss tagit studenten och var inte mogen för att dra ifrån norrland pga många anledningar. Pojkvän, sjukhäst, jobbigt på jobbet och mycket ensamt. Här har jag 30 arbetskamrater, inte två. Jag har ingen pojkvän som lockar mig att komma hem, här är marioteten killar och snygga finns det ju också. Jag behöver inte vara uppihästskit hela dagarna men jag har möjlighet att ha kvar sören och att kunna betala för honom själv.
Visst, jag hade hoppats på en sommar hemma. Men jag känner att jag måste släppa taget om Sundsvall/Timrå. Endast några få jag håller kontakten med och kommer att fortsätta med. Orkar inte med dessa sura och griniga människor som inte kan bete sig som mer mognare människor än nå högstadie betende. Dessa triangeldraman och samma sak varje helg. Visst det är roligt med att åka ut med bilen med gott sällskap, men inte när folk börjar ignorera en eller att det blir tjafs pga nå skitsnack. Dubbelmoralen.
Här tänker jag starta om på nytt. Jag har bestämt mig sedan jag gjorde slut med Oscar att nu ska jag leva livet och vara stark. Tänker inte vara den svaga lilla Jennie som inte kommer att klara av det militära. (Som jag fick höra innan jag började utbildningen.) Vad har jag nu gjort? Jo, klarat av en GMU med goda betyg och var en av fyra som fick erbjudande om jobb. Fyra stycken av 26st. Måste vara ganska bra ändå väl? Eller?

Och när det kommer till hästar. Jag vill att det ska vara min hobby. Det är inget jag ska jobba med även om folk tycker att jag är duktig och borde satsa. Men jag bestämmer över mitt liv. Jag gör mina val och det här är mitt val. Jag börjar mitt liv här i Enköping och jag har vänner här med. Så ensam är jag inte. Jag har lärt känna en person här som lärt mig mycket och kommer fortsätta att vara en del i mitt liv efter det här.

Och ja, jag ska kämpa för att ha kvar min otroligt fina häst Sir Cadogan. Det är ett helt vanligt jobb, bara udda arbetsuppgifter i jämfört med ett civilt jobb. Möjligheter finns för att jag ska kunna fortsätta träna och tävla här nere. Är det något jag har saknat under dessa tre månader så är det honom jag har saknat. Min underbart fina häst som jag älskar mer än något annat på denna jord. Han ger mig glädje och styrka. Bara för att han är så speciell för mig.

Jag ska återigen bevisa att jag klarar av det här, för jag tror på mig själv och på det här.

Jag kommer verkligen att sakna några speciellt mycket. Men vi kommer att hålla kontakten och träffas. Det är inte över bara för att jag flyttar och jobbar på annan ort.
Madeleine Bylund och Elin Hägglund. Ni är mitt stöd och styrka. Jag älskar er mina vänner. Våra minnen kommer att fortsätta med mer och nya minnen. Jag finns kvar hos er och jag är närmre än ni tror. Våran vänskap kommer att växa och vi ska se världen tillsammans.