Funderingar i vardagen!
Just nu känner jag att jag har en liten depp period. Funderar på allt känns det som. Vissa tankar leder till lite mer gladare och positivare tankar än andra, som hur lycklig jag är över att ha kvar Sören i min ägo. Hur långt vi har kommit sedan vi flyttade till Enköping. Jag tänker också på hur mycket jag faktiskt trivs i den lilla mysiga staden Enköping. Hur jag kan kalla det mitt hem, då mina föräldrar bor strax utanför Sundsvall. Jag är vuxen nu? När är man vuxen? Det finns personer som gör mig glad och levande. En av de personerna som jag lärt känna här i Enköping är tack vare min hjälte Sören, utan att ha haft honom och stallat in honom på Lansgård så hade jag aldrig träffat underbara Matilda som ställer upp till 110% för mig och Sören. Hade nog inte klarat mig utan en sådan vän här nere. Med henne kan man alltid få kloka ord ifrån och ett gott skratt. Jag är glad att jag och mamma kommit varandra nära igen. Hon är verkligen min bästa vän! Sen har jag ju Madde! Underbara lilla Doris! Det enda som känns så tungt är att jag ändå känner mig så fruktansvärt ensam! Försöker tänka positivt, men en kille hade inte gjort så mycket. Det är faktiskt något som känns som ett stort tomt hål i mig.. /Jennie
Kommentarer
Trackback
